En artärtryckskurva där incisuren inte är påritad

En incisur som kommer från fysiologin, inte från en mall

Kurvan är summan av en systolisk våg som rör sig ut från hjärtat och en reflekterad diastolisk våg som kommer tillbaka från periferin. Den dikrotiska incisuren uppstår där de två vågorna möts, och en smal nedåtgående tagg markerar när aortaklaffen stängs. Ingenting är ritat ovanpå kurvan, allt kommer ur samma beräkning som resten av slaget.

Diastolen förkortas som i verkligheten

När hjärtfrekvensen stiger kortas slagets diastoliska del med roten ur cykellängden, samma samband som QT-tiden följer, i stället för att krympa linjärt. Med linjär förkortning försvann den dikrotiska incisuren redan vid en hjärtfrekvens runt 100, vilket inte stämmer med en riktig artärkurva ens hos en takykard patient.

Skalan anpassar sig efter patienten, inte efter ett fast intervall

I stället för en fast, bred mmHg-skala, där ett normalt 120/80 ser nästan platt ut, skalar monitorn kurvan automatiskt efter aktuellt systoliskt och diastoliskt tryck med lite marginal. En normal kurva fyller då hela rutan, precis som på en riktig monitor, och en avvikande kurva går ändå att läsa. MAP räknas fram från samma siffror och visas på egen rad under det systoliska/diastoliska paret.

Ingen puls, ingen kurva

Vid pulslösa rytmer (kammarflimmer, asystoli, PEA) försvinner artärkurvan och trycksiffran i stället för att fortsätta visa ett rimligt tryck, eftersom det inte finns något pulstryck att mäta.

Varför manschetten och artärnålen sällan visar exakt samma siffra förklarar vi i NBP eller ABP.

Vad det dikrota hacket i sig säger, och varför det kan försvinna, går vi igenom i dikrotisk incisur.