Så bygger du ett övningslabb för sjuksköterskor med liten budget

Börja med vad labbet faktiskt måste klara, inte vad som säljs

Utrustningskataloger är gjorda för att sälja utrustning, inte för att driva ett program. Innan något budgetsamtal, skriv ner de färdigheter kursen faktiskt examinerar den här terminen: sätta en venkateter, auskultera lungorna på fyra punkter, känna igen en patient som försämras, ge en ren SBAR-rapport. Varje krona bör gå till en av dessa färdigheter. En funktion som inte går att koppla till något på listan är ett lyxinslag, hur bra den än ser ut i en säljdemo.

Grundnivån: köp det här först

En handfull saker täcker det mesta ett nytt program behöver, och ingen av dem kräver en sexsiffrig budget.

• En säng eller brits studenterna kan gå runt på alla sidor, inte ett skrivbord mot en vägg. Bedömning kräver att man kan angripa patienten från mer än ett håll.
• En övningstorso för de praktiska färdigheter som examineras oftast: venaccess, auskultationspunkter, grundläggande luftvägsposition. En torso kostar en bråkdel av en hel docka och täcker psykomotoriska färdigheter som en skärm aldrig kommer att täcka.
• Ett sätt att visa vitalparametrar som en instruktör kan ändra mitt i scenariot utan en tekniker vid en konsol. Det är den billigaste posten på hela listan, och den nya program hoppar över oftast, eftersom en telefon på ett stativ inte ser ut som "simuleringsutrustning" i en katalog. Den bör ändå bete sig som en riktig monitor: en blodtrycksmanschett som tar sin tid i stället för att ge ett resultat direkt, en SpO2-kurva som glider i stället för att hoppa till en ny siffra.
• Grundläggande dokumentation: en journal, en läkemedelslista, och ett sätt att öva SBAR-rapportering, på papper eller surfplatta.
• Moulage-material: konstgjort blod, ett enkelt sårkit, och de bärbara simulatorer som matchar vad kursen faktiskt täcker den terminen.

Lyxnivån: låt den vänta

De här sakerna förtjänar sin plats förr eller senare. Sällan först.

• En högteknologisk docka med programmerbar fysiologi, pupillrespons och inbyggda vitalparametrar. Det är det föremål som syns på varenda öppet-hus-foto, och det som äter upp störst del av första årets budget om det köps innan grunderna ovan är täckta.
• Ett eget kontrollrum med enkelriktat glas. Nyttigt när ett program redan kör flera scenarier i veckan. Inte nyttigt för en första kull på tio studenter.
• Flerkamerainspelning för strukturerad debriefing i efterhand. Värdefullt när debriefingtekniken redan är stabil. En onödig utgift om debriefingen i sig fortfarande behöver jobbas på.
• Flera parallella platser. En fungerande station som studenterna roterar genom slår tre halvutrustade.

Var en gratis monitorsimulator passar in

Vitalparameterskärmen i grundnivån behöver inte vara dyr, eller ens en egen budgetpost. Patientsimulatorn körs på två telefoner eller surfplattor över internet: en visar sängmonitorn, den andra är instruktörens styrenhet, och ett program kan köra den på enheter studenter och lärare redan äger. Den täcker precis igenkänningshälften av träningen i listan: en rytm studenten måste läsa av ett simulerat EKG i stället för en etikett, ett blodtryck som ändras stegvis i stället för att hoppa, en SpO2 som kan glida av sig själv för ett scenario med dålig perfusion. För ett program som kör sina första scenarier i ett lånat rum med två telefoner och ingen docka alls, går en praktisk genomgång av exakt det upplägget djupare in på parkoppling och scenariodesign än det finns plats för här.

Var den inte passar in

Var ärlig om luckan innan någon påpekar den på ett personalmöte. Ett upplägg med telefon och surfplatta ger ingen HLR-återkoppling, har ingen luftväg att hantera och inga mekaniska delar: det lär inte ut kompressionsdjup, intubation, eller något som beror på en dockas fysiska uppbyggnad. Det är byggt för en enda sak, att känna igen och agera på en förändring i patientens tillstånd, och det gör den uppgiften bra just därför att det är det enda det gör. De psykomotoriska färdigheterna behöver fortfarande övningstorson från grundnivån, och på sikt den högteknologiska dockan från listan ovanför.

En etappvis plan om budgeten kommer i delar

1. Etapp ett, första terminen: säng, övningstorso, en gratis eller billig vitalparameterskärm, grundläggande dokumentation, moulage. Det räcker för att köra ett helt scenario från början till slut.
2. Etapp två, när grunderna är bevisade: en docka med medel- eller hög teknisk nivå, lagd till i samma rum i stället för ett nytt.
3. Etapp tre, när programmet kör flera scenarier i veckan: ett eget kontrollrum, videoinspelning, och en andra plats.

Att spendera i den här ordningen gör att ett program med ett litet bidrag första året ändå kan köra ett fullständigt scenario från dag ett, i stället för ett halvutrustat rum med en imponerande docka som bara står där.

Misstaget som äter upp budgeten innan den är spenderad

Det vanligaste misstaget är inte att spendera för mycket. Det är att lägga första årets budget på den enskilt mest imponerande saken, den högteknologiska dockan alla fotograferar på öppet hus, innan dokumentationsformulären, moulage-materialet och vitalparameterskärmen som faktiskt gör att ett scenario fungerar finns på plats. Ett program med en dyr docka och inget annat att bygga ett scenario kring slutar köra färre och tunnare pass än ett program med en övningstorso, en pappersmapp och två telefoner som visar vitalparametrar. Köp dockan. Köp den bara i andra hand.